Nej. Jag vill inte arbeta med Norm.
Varför bestämde jag mig för att jag inte ska göra som jag
gör? Varför ska jag söka efter felen, söka min rädsla, utifrån vad en person
valde att säga, en knäpp kommentar. Jag är inte rädd för mig. Jag visste ju vad jag sa, men hon lät mig inte tala till punkt. Gör om gör rätt.
Jag vet nu hur jag jobbar, i gestaltning. Och jag tycker om
det. Jag söker, samlar, sammanställer, vill förmedla en känsla. Och den finns
EN person som det alltid handlar om. Som jag alltid tänker på. Varför skulle
jag inte låta henne vara den som mitt arbete handlar om?
POST MORTEM
När jag gjorde min b-uppsats här på hdk och terminen var slut
och sommaren 2011 stod framför mig skulle jag aldrig ha anat att min mamma inte
längre skulle finnas med oss i livet innan sommaren ens skulle vara slut.
Plötsligt kom en kall höst och inget var som förut. Vi skrev i tackbrevet att
det nu var höst i paradiset. Jag lämnade Göteborg och flyttade hem till orten
nära pappa. Vi sålde gården, flyttade in honom
i ett nytt hus, och oss i ett, min dotter föddes på samma sjukhus som
min mamma dog, ett år och en månad exakt på dagen levde jag ensam utan någon av
dem- min mor och min dotter. Tiden har gått och flickan har fått en lillebror,
nu är jag åter på hdk, som en ny människa. Efter döden…
”när en blomma vissnar och dör minns man inte hur länge den
blommande, det man minns är hur fin den var.”
Detta var en dikt jag fann i cancerfondens minnespärmar, som
de skickade till oss med alla gåvor som kom in i hennes namn. Hur vill vi bli
ihågkomna? Efter döden, då spelar ingenting någon roll längre än någonting
annat än vem du var, som medmänniska. Inuti är det enda viktiga. Jag tänker att
det är ett fint sätt att arbeta med elever i skolan. Att få ta del av vad som
hände efter döden, är att få ta del av vad människan gjort för avtryck. Jag
vill låta ta del av vad hon gjorde för avtryck, för allt det vackra vi i familjen
fick ta del av efter att hon dog. Jag tänker att jag önskar att hon hade fått
ta del av detta hon med, innan hon dog.
Jag kommer alltså att sätta igång med mitt
gestaltningsarbete just så som jag brukar. Så nu sitter jag häri pappas hus,
med alla pärmar, bilder, teckningar, foton, ljudinspelningar och filmer från
tiden efter döden.
Ny dag- vaknar på morgonen och vet vad jag ska göra. Jag ska
fylla min monter! Som ett mausoleum som man kan titta in i. Där ska jag fylla
min tidigare så tomma monter med varenda människa som fanns där med oss efter
döden. Jag har dem alla sparade.
Frågeställning
Metod
Teori
När man tittar i kursplanen för bild så handlar det ju om
att uppleva om sig själva och omvärlden, om känslomässiga upplevelser.
Berättande, information och kommunikation är begrepp eleven förväntas arbeta
med. Jag tänker mig att detta skulle kunna vara ett sätt att kunna arbeta med
döden, som ju är ett känsligt ämne, som ju alla människor tänker på. Jag har
ingen exakt frågeställning ännu men jag tycker själv att det fina i idén är att
just detta ”efter döden”, är något som vi aldrig själva får ta del av om oss
själva, men genom att vara den som är närmast sörjande så får vi komma så nära
det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar