veckan som går...

..för den är ju långt ifrån slut!

Ja för tusan! Det är inte lätt att fokusera. Varför är det alltid så att när man måste göra något kommer man alltid på annat som verkar roligare? Städa är ju tråkigt, men när jag skulle skriva om intervjun verkade det mycket viktigare att göra rent i golvbrunnen i duchen. GOLVBRUNNEN! Fy fasen! Men jag gjorde det istället för att skriva.

Så här var det i alla fall. Jag åkte till farmor. Hon är

84 år gammal och går på gym tre gånger i veckan. Hon har bättre minne än jag. Hon går i pumps. Efter tre timmar fika, fyra fotoalbum och två videoband var jag tvungen att åka. Vi pratade inte så mycket om just bildämnet utan mer om livet. Jag hann intervjua min 13-åriga kusin lite snabbt innan det var dags att åka. Men jag måste säga att det var mycket givande för mig vare sig jag lyckas med texten om intervjun eller inte!



Farmor, juli 1974



När farmor var 14 år vaknade hon en natt av att det smällde högt utanför fönstret. Det var tyskarna som invaderade hennes hemort Narvik, långt upp i nordnorge. De intog hemmen och skolan gjorde de om till högkvarter. För att ta sig till Sverige vandrade de över fjällen; "Jag trodde att jag visste vad ett fjäll var men jag kunde inte tro mina ögon varje gång en ny topp syntes när vi trodde vi nått allra längst upp". Hon började i svensk flickskola och fick läsa med flickor som var två år yngre än henne. När jag frågade henne om bildämnet svarade hon mest att det var förströelse. Det var väl helt enkelt andra tider då. Det är skönt att det är nya tider nu, tycker jag.

I måndags var jag i skolan, diskussioner och funderingar, sedan till jobbet och därefter hem. När jag tittade på nyhetssidor på internet såg jag nyheten om Elin som blev mördad. Jag drömde om det på natten och när jag vakande på morgonen kunde jag inte sluta tänka på det. Jag har svårt att sluta tänka på det fortfarande. När något sådant händer är det som att allt annat är löjligt oviktigt. Hon hade säkert också skoluppgifter, planer för veckan och golvbrunnar att städa, och nu finns hon inte mer. Livet är så skört...

På lördag är det konstnatten lite varstans i Sverige verkar det som och jag ska vara med och visa textiltavlor på Lilla teatern i den lilla staden. Det ska bli mysigt! Dock har jag ju en del kvar att göra, men nu ska jag läsa i min bok inför i morgon.