h-es!

Åh, jag tappade rösten helt i lördags. Det hördes inte vad jag sa. Jag fick prata teckenspråk, synd bara att min omgivning inte kan teckenspråk. I går kunde jag i alla fall prata utan att bara stöta fram ljud och idag  är jag bara hes och förkyld. Men nu missade jag gårdagen och idag skulle vi ju på museum.

Igår kollade jag på en film som heter "The maiden heist". Den handlar om tre gubbar som arbetar på ett museum. De har förälskat sig i konstverken som funnits på museet i 30 år och så får de reda på att utställningen ska flyttas till danmark! De planerar en kupp för att få behålla sina kära alster. Filmen i sig var väl ingen hit men det är intressant att te.x en tavla kan frambringa så starka känslor. Jag menar, det är ju inte så ofta man själv blir så betuttad att man skulle betala 10-tusentals kronor. Inte jag i alla fall. Men ibland ser man något som man inte kan slita blicken från.

I mormor och morfars hus fanns när de levde en stor tavla i emalj och glas. Den föreställer en kvinna som satt på havets botten och i sina händer höll hon en burk- med en kvinna i som satt på havets botten och i sina händer höll hon en burk -med en kvinna i som satt på havets botten och i sina händer höll hon en burk och så vidare. DEN gillar jag. Inte bara för att den är vacker utanför att det illustrerar någon slags evighet på ett oändligt plan. Mamma har tavlan nu. Hoppas hon vill ge den till mig när jag bor i en större lägenhet!