under min första vecka åter på hdk uppstod en situation med en lärare som gjorde mig mycket fundersam. jag vill inte gå in vidare på vad det handlade om här, mer än att det satte igång mycket tankar hos mig. tankar som handlade om att någon annan förutsätter vem någon är, och utifrån det ger sig rätt att kränka i normkritikens namn. jag började tänka på hur jag kunde bli normen och hur jag måste akta mig just på grund av det.
det finns två historier bakom mig som har varit avgörande för min existens. en från min mammas sida, och en från min pappas sida. dessa två har berättats i familjen om och om igen. till och med är det så att min äldre bror, mamma och pappas förstfödde, är döpt efter Gunnar Georg Emanuel Sträng, eftersom han var en anledning till att ödet gick den väg som ledde till att mina föräldrar hade chans att finna varandra och jag och mina syskon föddes till världen.
jag har snickrat ihop en egen monter, att fylla min historia med. kanske ryms den inte där inuti, men det måste inte heller vara syftet. att snickra upp en egen monter har liksom gett utrymme till att fundera vidare. det är inspirerande att titta in i en tom monter, utan syfte att fyllas med något. min man frågade; "vad ska du göra med den sen då?". jag vet inte... kanske låta någon annan använda den för att plocka fram sin berättelse.
till något annat- något som slår mig när jag grottar i benandsebastians arbete är deras noggrannhet, de vita handskarna, tröjorna och de grå mysbyxorna de har på sig när de arbetar med installationen av verket. försiktigt och noggrant på nått vis. en duo som vet va de gör. än jag då? när jag ska skapa något har jag på något vis hur jag än gör en svans efter mig, eller på mig. just nu någon som vill hjälpa mig att trycka på tangenterna. blir jag av med en så kommer en annan. vi har mycket olika arbetssätt.
 |
| letar virke med sovande lillebror på armen |
 |
| borra hål med support av storasyster |
 |
| hittills... |
del två efter monterbygge består av att testa hur det går att gjuta gips i trolldeg. benandsebastian talar i sitt artbabble om hur de när de besökte museets lager fann saker som behandlades annorlunda än andra:
De säger ungefär; "Museet sätter värdet. Ibland förstod vi verkligen inte, vi frågade varför är det här? Tex 5 lådor med grejer i, behandlade på ett annat sätt, men mindre försiktighet. Det var kopior som museet fått veta är fakes. Då gick det från complete value till without value och slutar vara en artefakt. Inom det upphör det att existera".
jag tänkte då på mitt arv, från kongo. elfenben. ett fruktansvärt arv, men ändå- existerande. utan ekonomiskt värde då det inte får förekomma i handeln, men för mig ett sentimentalt värde. men precis som med museets fakes har det slutat vara en artefakt på ett vis, det upphör att existera på marknaden, men finns i allra högsta grad. nu förekommer det väl på svarta marknaden men det är inget gemene man tar del av.
 |
| projekt- gjuta i trolldeg |
 | ||
| måste samtidigt gjuta lite gipsformar som man får måla på också. |
slut på blogginlägg för idag.
länk till trolldegsgjutning:
http://melvinsmamma.vimedbarn.se/gipsavtryckavgjutningar-pa-baby-steg-for-steg-sahar-gor-du-bilder-bra-recept/
länk igen- serietecknare som jag följer på instagram. louise winblad skapar hejhejvardag. igenkänningsfaktorn är hög.
http://blogg.amelia.se/hejhejvardag/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar