Åh, vilken dag! Startade lugnt och harmoniskt, gick ner till bilen och låste upp, startade och kastade in väskan. Jag tog en fönsterskrapa och konstaterade att det är dags för vinterdäcken. Jag hörde att bilen gick ner på lågvarv och då mår den bra av lite gas. Öppnade bildörren och stack in foten och gasade lätt så lät det bra igen. Stängde dörren och fortsatte skrapa. När jag var klar och jag skulle öppna dörre var det som att den frusit fast, jag tog tag i bakdörren och i samma stund hörde jag för mitt inre ljudet av centrallåset- Jag hade ju råkat komma åt låsknappen när jag gasade-och sedan stängt dörren. FAN! Bilen stod med motorn på, på parkeringen, med min väska i, med mobileni ,med nyckarna i...
Jag gick upp till huset och ringde på hos hyresvärden, ingen öppnade. FAN! jag fick helt enkelt ringa på hos grannen. Hon duchade klart och kom och öppnade i sin morgonrock. Jag fick te och telefon. Efter fyra samtal fick jag tag på en firma som kunde komma och öppna. jag gick ner till bilen just som min hyresvärd sladdade upp framför bilen. Hon trodde jag låg avsvimmad nånstans, hennes man hade promenerat förbi bilen som stod på när jag var inne hos grannen. Hon hade åkt från jobbet och möte och hade tårar i ögonen.
Sedan kom mannen från firman, jag blev så glad att jag flög på honom och kramade honom. Han sa att det var lugnt, att jag var den andra idag som gjort samma sak. Sedan visade han glatt hur han på 5 sekunder kunde få upp låset. Jag jublade- ända tills han sa; "ja, men var inte för gla för det kostar tusen spänn". jag betalade och han sa; "skönt att det är löning idag i alla fall", jag sa " jag är student", han beklagade och berättade om ett annat ärende han gjort idag. En familj skulle med flyget idag, de skulle resa utomlands för första gången på 8 år. deras son hade slarvat bort ALLA deras husnycklar, det gick på 6000:-. Det kändes lite bättre när jag tänkte på att jag bara lagt ettusen kronor på denna 5 sekunders-show.
Något försenad besökte jag i alla fall skolan och LLU:aren var mycket trevlig. När dagen var slut tog jag mig in till stan för att hämta ut min telefon som jag reklamerat. det trevliga butiksbiträdet hjälpte mig att spana ut två telefoner som var bra att byta mot. "A men du tar jag den bruna HTC för jag vill inte ha en vit",sa jag. Glad i hågen och ännu en tusenlapp fattigare gick jag ut ur butiken. Jag tog upp telefonen ur kartongen och konstaterade att den bruna telefonen i modell HTC nu också var vit! tillbaka till butiksbiträdet som konstaterade att det bara fanns vita kvar. "jag får inte tag på dem på avenyn men om du vill kan du ju gå förbi dem och få en där", sa han. Jag gick dit- de hade inte. När jag spenderat två timmar med detta och jag fortfarande inte hade en brun telefon gav jag upp och sa;" jag tar den, bara jag får åka hem nu". Jag fick en kram av butiksbiträdet och gick mot bussen.
Väl framme vid hållplatsen var det fel på bussen, jag fick gå två hållplatser längre bort med de andra 100 personerna som nu hoppades på att det skulle komma en NY HEL 16:buss.
Så här sitter jag, tvåtusen spänn fattigare, med en vit telefon jag inte ville ha och med nycklarna i behåll. Ser fram emot en NY morgondag, och hoppas att familjen har det bra på semestern!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar