veckans uppgifter består i att göra en halv pecha kucha och att jag ska delta i två sociala platser på nätet för att sedan print-screena dem här. jag har en klar;
jag sökte helt enkelt på chat och kom in på chattis- en chatsida. väl inne var det en som tog kontakt. jag blev direkt stressad och skrev alldeles för fort så att jag stavade fel. alias "sambokille" undrade vad jag tyckte att han skulle säga till sin tjej eftersom hon var överviktig. ganska snabbt kändes det som att jag var på jobbet. varför blir jag rådgivare så fort jag går in? har inte sett ett chatrum sedan år 2000 och när man väl äntrar ett är det som hobbypsykolog. jag tipsade i alla fall hej vilt och såhär såg det ut. våra kommentarer är röda och det är inte jag som är sambokille;
Det intressanta med uppgiften är hur jag kunnat se hur jag själv reagerat. Främmande människor pratar jag med på jobbet och annars pratar jag med mina vänner. spontant undrar jag varför sambokille skulle vilja veta vad jag tyckte om hur han skulle bete sig, är det ett skämt eller? fast samtidigt så kanske han inte vet om hans vänner skulle tala sanning till honom. hur som haver hoppas man ju att han kommer på ett bra sätt att se en lösning på sitt dilemma. jag gillar den här typen av uppgifter vi gör. jag gillar att jag hamnar i ett annat läge än vad jag gjort själv. det är ju lite kittlande med chat, det är någon slags skräckblandat förtjusning. varför skulle inte det förgylla min vardag. varför väljer jag att vara någon som inte chattar? jag ska testa chatroulette- det verkar...spännande...en del säger att det är mest könsorgan som visas upp men här är ett exempel på en rolig man att möta;
nu ska jag göra min pecha kucha och dricka massa kaffe! btw- trevligt klasshäng på kelly´s igår! det får vi göra oftare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar