Inter-kultur-a-li-tet

vi hade läsvecka när det nu var, jag passade på att jobba...men tanken var att vi skulle läsa en bok på ämnet interkulturalitet. vilket ord...man kan kanske beskriva det som att det handlar om att kuturer möts. Jag tycker inte att det är något jag måste överanalysera här...I alla fall var jag ju tvungen att ta tag i det här och hitta en lämplig bok. Men det löste sig...Vi åkte till london för att bo hos och träffa den svenska vännen, den ryska modellen och hennes franske kille med stressrelaterad städnoja, en genomresande från sydamerika och slutligen den sköna donnan med boken.

Ena natten när vi satt i källaren började hon prata om några böcker. Hon hoppade upp från golvet och sprang ut. Hon kom tillbaka och hade med sig sina två favoritböcker-hur många tar med sig det på fest? Kanske var det hennes underbara sätt att berätta som trollband oss, eller för att hon var så passionerat förälskad i texterna, som jag fastnade för dem. Hon öppnade de ena boken och visade en bild;

"är det inte bara så det är!" - och så repeterade hon texten.."we don´t have much time, so i´ll just tell you about me". Så tänker ett barn, det är så enkelt!

Hon berättade för mig om hur hennes vän givit henne dessa böcker och historien om dem och tänk nu på att jag inte berättar vad JAG vet om detta utan vad Krysten hade att berätta;

Brian Andreas, författaren, ville ta del av människors erfarenheter av livet, han skrev och ritade tillsammans med sina barns beskrivningar, tankar, upplevelser, drömmar, känslor och förmedlade dem vidare genom dessa uppslag. Folk läste vad det stod, ibland blev de stående och pratade med varandra. Folk efterfrågade alla hans bilder och texter samlat och då skriv han samman boken "mostly true- collected stories and drawings". Det fina med boken är att det är tänkvärda bilder och texter oavsett vem man är. Eller vart man är...

 

Kontentan av vad jag vill förmelda om mina tankar kring interkulturalitet är hur vi uppfattar andra människor. om vi bara tittar på någon är det bara en bild på vår hornhinna. Om vi försöker tolka hur de ser ut, hur de beter sig och hur deras sinnesstämmning är får vi något mer att syna. Om vi dessutom får en berättelse, diskussion, uttalande, känlsouttryck från dem kan vi komma närmare dem. Den ryska modellen talade om för mig varför hon inte ville bo i ryssland. "they are stonefaces, and I´m always happy so people ask me; are you really russian!".

Lars Åke Kernell sa att det fungerar såhär;

"Jag är inte den jag

tror jag är.

Jag är inte den du
tror jag är.
Jag är den jag tror
att du tror att jag är"

Kanske ligger det något i det? Och om jag tror att du tror att jag är dum i huvet så kanske jag inte kommer att öppna mig för dig utan gå förbi som att jag inte såg dig. Men om jag tror att du respekterar mig som individ kommer jag antagligen behandla dig på ett sätt som får dig att förstå att jag tror att du är någon jag respekterar.

Här har du tjejen med boken;